Dokumentation som redskap...

Den här fina bilden har jag lånat från förskolan Fröhusets hemsida. Tack :) 

Vi pedagoger måste ständigt använda dokumentation som redskap för att utveckla och utvärdera pedagogiska verksamheter. Dokumentationens syfte är att skapa förutsättningar för alla barns lärande. Svenning, Bente (2011) påstår att antalet dokumentationsmetoder har ökat i verksamheten och med hjälp av ny teknik har vi tillgång till hjälpmedel mer än någonsin. Det är någonting jag tror kan skapa ett nytt behov av dokumentation som man inte hade tänk sig tidigare. Det känns som man själv faller i en ond cirkel. Ju mer man dokumenterar desto större är behovet av att använda allt material man insamlat för att fortsätta dokumentera. Jag känner mig ansvarig för att dokumentera allt vi gör på lika bra sätt. För att annars så vet man att bilderna som vi har tagit kommer att hamna i en mapp i datorn där de inte kommer till någon användning. Det handlar också om det som Svenning, Bente (2011) skriver och jag håller men honom. Det har varit spännande att få tillgång till alla nya möjligheter att visa upp förskolans verksamhet. Men de nya möjligheterna har också skapat nya krav. Krav som gör att vi ständigt måste tänka på etiska frågor för att på så sätt skydda de enskilda individernas integritet och följa den sekretessplikt som vi också har. Det kräver också att personalen ska kunna hantera de nya medier och ständigt hålla sig uppdaterad.

Förra terminen jobbade jag med projektet ”Jag kan” med de små barnen. Efter det hade vi en introduktion till färgerna. Jag ansträngde mig ganska mycket och dokumenterade så mycket det gick. Vi dokumenterade en gång i veckan och hade en eller två dokumentationer som vi satte upp på väggarna i temarummet. Dokumentationen visade det som vi hade gjort under veckan. Efter en vecka så flyttade vi all dokumentation från temarummet till hallen för att kunna fylla väggarna med ny dokumentation av det som vi hade gjort under veckan och så gjorde vi hela tiden.

Jag kände att föräldrarna sällan tog sig tid att titta på dokumentationen som fanns uppsatt på väggarna. Man kan förstå att de inte har så mycket tid att titta i temarummet. Det var därför vi flyttade dokumentationen från temarummet till entréhallen efter en vecka. Men även då kändes det som att det endast var ett fåtal föräldrar som tittade på bilderna eller ställde frågor om det som vi hade gjort. Även om vi informerade om i veckobrevet att barnens arbete och dokumentation fanns att åskåda på förskolan.

En bättre idé för att göra dokumentationen tillgänglig för föräldrarna kan vara att istället för att använda entréhallen som utställningsställe använda ett virtuellt ”rum”. På vår förskola håller vi på att testa en ny förskole-app som är under utveckling. Appen möjliggör att föräldrarna från sina mobiltelefoner eller hemifrån kan få tillgång till det som vi har gjort på förskolan. Då kan föräldrarna när de har tid ta del av dokumentationen. Appen fungerar så att man ”taggar” föräldrarna när deras barn är en del av en viss aktivitet. På så sätt kan man få en sammanfattning över hur många gånger varje barn varit delaktig i en aktivitet. Resultatet kan användas för att överblicka vilka barn som inte varit delaktiga och på så sätt kunna ge dessa barn mer inflytande i verksamheten. Just detta är något som Palmer, Anna (2012) nämner är viktigt i ” Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan”.