Sista blogginlägg!

Jag har varit på semester i mitt hemland. Därför har jag varit lite seg när det gäller bloggandet. Under min resa har jag träffat många människor som gärna vill veta vad jag jobbar med. När jag berättar för dem att jag är barnskötare och att jag jobbar på en förskola som är Reggio-inspirerad dyker snabb många frågor upp.

Sammanfattningsvis har det varit väldigt roligt att förklara hur vi jobbar med barnen. Det utforskande och undersökande arbetssätt vi använder oss av är mycket lockande för dem som i sin kultur har skaffat en ganska annorlunda barnsyn. Att förklara för många hur jag jobbar med barnen har i stort sett gett mig möjlighet att ge insyn av allt det jag har lärt mig under denna kurs. Jag känner att jag nu kan mera om pedagogisk dokumentation och kan urskilja skillnader mellan olika typer av dokumentation. Jag har även blivit mer upplyst om att respektera barnen integritet och vilja samt att vara mer ansvarig för det jag väljer att dokumentera. Att försöka att inte prägla dokumentationen med mina egna tankar och synsätt samt att försöka synliggöra det barnen vill visa oss.  Nu vågar jag att ge kameran till barnen för att de själva ska kunna ta bilder och berätta för mig. Det är någonting som många av mina landsmän tycker är galenskap.

Tack för denna fina kurs! :)

Luciadag

Bilden har jag lånat från corren.se

Äntligen blev det Lucia. Vi bjöd föräldrar och släktingar för en avslappnad Luciasamling. Barnen var jätteduktiga och stolta vill de visa att de kunde alla låtar. Några föräldrar till de små barnen som inte hade det så lätt med uppträdandet fick även vara med. Och så var det de där med fotografering. Föräldrar får gärna ta bilder, men de ska fokusera sina kort på sitt eget barn. Vi har bett föräldrar att inte lägga upp bilder på de sociala nätverk som finns. Det handlar om att skydda integriteten för barnen i gruppen. Vi hoppas att föräldrarna har förståelse! Men har föräldrarna gjort det vi sagt. Det vet vi inte.

När jag satt under den lilla samlingen vi hade under Luciatåget märkte jag att en liten tjej som jag hade i min famn hade hjärtklappning. Samtidigt tog alla föräldrar bilder med blixt på barnen. Stackars liten. Där tänkte jag på det som Svenning, Bente (2011) poängterar i sin bok. Vi måste ta hänsyn till det barnen vill och det dem känner. Det är många som inte känner sig bekväma. Även en del kollegor tycker inte om att vara med på bilder.

Föreläsning med Henrik Sköld om Sociala medier

bilden har jag lånat från mobil.aftonbladet.se 

Häromdagen hade vi en föreläsning på min arbetsplats. Föreläsningen handlade om sociala media i förskolan! Hur hanterar man i förskolan den ryktesspridning och skvallerflora som lätt uppstår? Kan man vara med och skapa positiva kommunikationsflöden i sociala medier? Det var några av frågor som vi diskuterade. Företaget där jag jobbar har ingen policy just om sociala medier. Idén var att med hjälp av den här personen skulle vi tillsammans kunna skapa en policy. Kan man vara Facebook-kompis med föräldrarna eller med sin chef? Kan jag skicka ett utvecklingssamtal som ett personligt brev ifall jag inte hunnit med skrivarbetet under mina arbetstimmar? Det var några frågor som dök upp. Vi alla vet att man inte får bära med sig sin personliga mobiltelefon men är det något som respekteras av alla?

Föreläsaren berättade om ett fall om en manlig barnskötare som fick inte fick förlänga sin provanställning just på grund av sin profilbild på Facebook. Bilden visade honom med tatuerad överarm och en mössa som det stod ”Pornstar” på. Bilden hade kommit till föräldrarnas kännedom och de tyckte att bilden var opassande för en pedagog. Föräldrarna berättade om sitt missnöje för personalchefen som avslutade barnskötarens anställning. Är det här rättvist, vad tycker ni?

Fick sluta – på grund av sin mössa: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fick-sluta-pa-grund-av-sin-mossa_4132039.svd

1,2,3... Slutet på året närmar sig

Nu närmar det sig slutet av terminen. Vi måste hitta en bra avslutning på matteprojektet för barnen! Vi har redan uppdaterat barnpärmarna med dokumentation och olika arbeten som barnen har gjort under terminen. Det känns bra att en del av det arbetet är gjort. Men ändå ser jag att jag och mina kollegor då och då kan få dåligt med sömn pga. allt stress som kommer under den här årstiden. Äntligen är vi klara med alla utvecklingssamtal och det som gäller nu är att sitta tillsammans och planera hur vi ska göra det som ska göras härnäst. Det kommer snart att vara Luciatåg. Barnen måste börja med julpyssel så att vi kan hinna julpynta på förskolan! Vi ska också baka pepparkakor och träna våra Lucialåtar varje dag. Ibland undrar jag om allt detta är för barnens skull för att de ska ha roligt eller om det är för att vi vuxna ska känna oss tillfredsställda? Att känna vad duktiga pedagoger vi är samt visa för våra föräldrar att vi jobbar med traditioner och kultur. Visa att barnen har det bra på förskolan och att här är det är mysigt!

 I Lpfö 98 står att ”I förskolans uppdrag ingår att såväl utveckla barns förmågor och barns eget kultur­ skapande som att överföra ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa”. Det är något som gör mig tänka kring vuxnas roll gentemot barnen. Är det inte så att vi vuxna bör bemöta barn utan krav och förväntningar? Ser vi det vi gör från vuxnas eller barnens-perspektiv? Hur är det där ni jobbar?

Olika slags av dokumentation

Den här fina bilden har jag lånat från bikupan.net

Efter att jag jobbat en tid på mitt jobb tog vi pedagoger upp frågan om dokumentation under det senaste planeringsmötet med vår chef. Vi är ett relativt nytt arbetslag som har arbetet ihop sedan i maj i år. Vi var inte nöjda med den dokumentationsmodell vi jobbade med. Alla tre ville utforma dokumentationen med en gemensam struktur. I dokumentationen vi ditintills arbetat med saknades barnens perspektiv. Själva tyckte vi att vi var mycket bra på att dokumentera. Men gjorde vi det som behövdes? Även om vi diskuterade mycket med barnen och frågade dem om det som de ville göra, saknade vi läsningar av dokumentationen som vi hade gjort tillsammans med barnen. Om vi tittade på bilderna tillsammans med barnen och reflekterade så gjorde vi sällan en dokumentation av detta. Det var problemet. Vi kom på att det var en vanlig dokumentation vi gjorde. Även om den innehöll mål, syfte och metod från läroplanen så diskuterade vi sällan dokumentationen i arbetslaget för att utvärdera det vi gjorde. Vi placerade dokumentationen på väggen på förskolan och barnen samt föräldrarna tittade på bilderna. Då var vårt arbete gjort.

I vår verksamhet använder vi oss nu av tre olika slags dokumentationer förutom den digitala mappen som barnen har i datorn och deras portfolio:

-       Dokumentation för föräldrar

-       Dokumentation för barnen

-       Den pedagogiska dokumentationen

Vi pratade också om hur ofta behövde vi göra en pedagogisk dokumentation och att vi behöver bli bättre på att göra läsningar tillsammans med barnen och arbetslaget. Det kändes bra att efter så lång tid komma överens om hur vi ska fortsätta med arbetet. Nu vet vi äntligen vad som behöver göras och kan planera arbetet.

Hur gör ni på er arbetsplats?